Video: Cottonbro studio, pexels.com |
Formgivning: Elina Lööw | Musik: Ville Söderberg
Korsberget och spökerierna i Norrhult
Återberättad av Axel Karlsson i En torparpojkes minnen.
På marker, som för länge sedan hörde till Norrhults by i Rumskulla, numera kronopark, finns intill en mindre skogsbilväg två bevis på naturkrafternas förmåga att skapa säregna formationer.
Det första är ett flyttblock som av inlandsisen placerats på en bergsklack, med ett överhängande ”snyte” (tryne). Därav namnet Snytesten. Vid första anblicken kan man tro att stenen ska tippa över.
Det andra, ett kors i bergväggen, förklaras i en sägen återgiven av Herman Hofberg i Svenska Folksägner.
I glömda forna tider förde gastar, troll och spöken sitt nattliga buller i Norrhults by. Till sist blev oljudet så fruktansvärt, att människorna måste rymma från hus och hem och söka nattlig lugn och ro hos gästfria grannar. Men en mycket gammal man som var nedbruten av gikt och krämpor, måste stanna kvar i byn om nätterna. Han var för orkeslös att gå, och ingen orkade kväll efter kväll flytta honom bort från gården.
En tid efter spökeriernas början kom en kväll en vandringsman till byn i följe av en stor tam björn. Han bad om husrum för natten. Till en början försökte den gamle mannen komma med undanflykter, men björntämjaren var envis och till slut erkände den gamle mannen att han inte ville främlingen så illa som att ligga i ett spökrum över natten och slåss med onda andar. Men björntämjaren påstod att han inte var rädd för troll och otyg. Han lade sig på golvet jämte björnen invid gubbens säng.
När så natten skridit in i spöktimmens mörker kom massor av troll in i stugan och började sitt vanliga stoj och stök. Några tände eld i spisen, andra satte en kittel på härden medan småtroll kastade den full av markens vidrigaste djur, ödlor, grodor, ormar och liknande. När den smakliga anrättningen var färdig dukades rätterna fram och trollen satte sig ner för att äta. Ett av trollen kastade fram en orm till björnen och sade:
– Vill du ha fisk, kisse?
En annan gick fram till björntämjaren och sade:
– Här kan du få buskamat, om du vill ha.
Björntämjaren svarade då med att ”tussa” björnen, som slog till trollet så att det sprack, varvid alla trollen flydde och sökte skydd ute i nattens mörker. Efter en stund öppnades dörren igen och nu visade sig ett troll som var så hiskeligt stort att bara gapet fyllde hela dörröppningen. Vandringsmannen sade då till sin trogne björn:
– Tuss på´t! och björnen jagade bort även det hemska trollet.
Nästa morgon samlades folket i byn kring den djärve björntämjaren, som sade till byborna att de skulle resa ett kors vid grinden samt hugga in en ”läsning” (kors) i Korsberget, där trollen hade sitt tillhåll. När det var gjort skulle trollen lämna byn i lugn och ro. Mörkrets väsen har alltid respekt för bilden av korset och lämnade sedan byn ifred.