Adventskalender 2025
Berättelsen om Harrys Livs
Fjärde och sista delen: Julkaffe, varukartonger och skottkärran
Det du nu kommer få höra är en helt sann berättelse från en tid som en gång var, en tid du kanske var med i eller som du hör om för första gången. Årets adventskalender handlar om den plats där människor samlades för att hänga med på vad som hände i bygden, skapa minnen och handla hem något gott att äta, nämligen lanthandeln i Rumskullas mitt – Harrys Livs.
Det var mycket att förbereda i affären i juletid för alla generationer av lanthandlarsläkten Petersson. Den tredje generationens lanthandlare Bertil och Birgit bjöd in varje kund med familj på julkaffe i sin privata lägenhet på ovanvåningen i affären. Under fikat förväntades det att någon i värdparet satt ner och pratade med gästerna samtidigt bistod affärens anställda kunderna en trappa ner. Bertil och Birgit hade också ett hembiträde till sin hjälp och hon bar kaffe och kaffebröd från stora köket på bottenvåningen uppför trappan till lägenheten. Vid ett sådant tillfälle tittade en liten grabb förundrat på de olika föremålen på en skänk i lägenheten, bland annat en liten skottkärra med träskalmar och porslinsbalja. ”Titta mamma, där är en sån som man kör ”hit” i!”. Det han menade var ”en sån som man kör skit i”. Han var nog inte van vid så mycket prydnadssaker.
Det var vanligt att kunder ringde till affären och bad att få komma och julhandla efter stängningsdags och det var både mat och julklappar som skulle införskaffas. Mest var det att göra dagen innan julafton. Kunderna ville ha sina varor så nära inpå julen som möjligt vilket ledde till att mängder av kartonger med varor skulle packas och skickas ut till byarna med mjölkbilen. Bertil och Birgit kunde arbeta med varukartongerna fram till tre på natten till julafton och nästa dag skulle affären hålla öppet fram till klockan tolv. Harrys Livs hade också öppet på julaftonens förmiddag. Harry jobbade alltid och fick hjälp av Ann-Mari, Maud eller dottern Fia. Stämningen i affären under julafton var alltid trevlig och gemytlig och när både Harry och Ann-Mari jobbade i butiken hjälpte barnen till med att förbereda julmaten därhemma.
Trots mycket att göra och en senarelagd tid för julmiddagarna för Ann-Mari, Harry, Bertil, Birgit, K.E., Hilma och Karl August så var åren som lanthandlare en fin och minnesvärd tid. Lanthandeln fick en stor betydelse både för dem som drev den och för kunderna. Det var en plats där människor kunde komma samman, få sig en pratstund och hålla sig uppdaterade om vad som hände i bygden.
Berättelsen om lanthandeln i Rumskulla kan få oss att tänka på människors behov av ett socialt sammanhang och betydelsen av att vara en del av en gemenskap. Tänkvärt så här i juletid.
Adventskalendern är producerad av Rymdkollektivet åt Rumskulla Hembygdsförening. Ett stort tack till Ann-Mari, Harry och Maud för era minnen från tiden i affären.
Till sist vill Rumskulla Hembygdsförening önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år! Tack för att ni lyssnade.
Tredje delen: Lucia, lutfisk och grishuvuden
Det du nu kommer få höra är en helt sann berättelse från en tid som en gång var, en tid du kanske var med i eller som du hör om för första gången. Årets adventskalender handlar om den plats där människor samlades för att hänga med på vad som hände i bygden, skapa minnen och handla hem något gott att äta, nämligen lanthandeln i Rumskullas mitt – Harrys Livs.
Lucia var en populär dag att besöka affären under åren som den fjärde generationens lanthandlare Ann-Mari och Harry drev den. På lagret dukades ett långbord upp där det bjöds på Luciakaffe och senare släcktes affären ner när eleverna från Rumskulla skola kom och lussade.
Mycket skulle förberedas i affären under jultider, många julvaror beställdes hem som inte var så stor efterfrågan på under andra tider på året. Närmare jul såldes många julskinkor, prinskorvar och andra varor från charkdisken. När affären gjordes om till snabbköp på 1960-talet specialbyggdes en hyllsektion runt murstocken. Den rymde mycket: kastruller, stekpannor, brödrostar, glas, porslin, prydnads- och presentsaker. Där fick man försöka få plats med tomtar, änglar och andra julprydnader. Olika sorters julblommor till försäljning fyllde delar av affären och lutfisken skulle läggas i blöt redan på Anna-dagen den 9 december.
Under Bertils och Birgits tid i affären tog Bertil fram de långa, torkade fiskarna och lade dem i stora kar med vatten i uthusets källare. Vattnet i karen skulle bytas med jämna mellanrum, vilket inte var helt lätt när det både var vinter och kallt. Ann-Mari och Harry fortsatte den traditionen med lutfisken i några år efter de tagit över. Så småningom beställde de hem fryst och vakuumförpackad lutfisk till affärens sortiment. En vara som efterfrågades speciellt under jul var fjälster som används som korvskinn vid tillverkning av korv i hemmen.
Beställningarna kunde ibland sticka ut något vid juletid som när en kund skulle ha ett grishuvud varje år. Det var en utmaning för Harry som var den som skulle klyva huvudet mitt itu. Vad kunden skulle använda grishuvudet till undrade både Harry och Ann-Mari – kanske skulle det användas till julbordets sylta?
Adventskalendern är producerad av Rymdkollektivet åt Rumskulla Hembygdsförening.
Ett stort tack till Ann-Mari, Harry och Maud för era minnen från tiden i affären, och ett speciellt tack till Carina, Marie, Ulla, Ingela, Maria, Frida och Laila från Vimmerby gospelkör för luciasången.
Fjärde och sista delen av adventskalendern släpps söndagen den 21 december.
Andra delen: Storhelger, julskyltning och mingelbricka
Det du nu kommer få höra är en helt sann berättelse från en tid som en gång var, en tid du kanske var med i eller som du hör om för första gången. Årets adventskalender handlar om den plats där människor samlades för att hänga med på vad som hände i bygden, skapa minnen och handla hem något gott att äta, nämligen lanthandeln i Rumskullas mitt – Harrys Livs.
Ann-Mari var nu fjärde generationen av lanthandlarsläkten Petersson och drev affären tillsammans med sin man Harry. Till sin hjälp hade de Maud Rinaldo som en gång var parets barnflicka. När Ann-Mari och Harry förstod att Maud tyckte det var roligt att arbeta i affären anställde de henne som affärsbiträde i stället. Vid varuleveranser och under storhelger tog de hjälp av extra personal där Inger Rinaldo, Mauds mamma, var en av dem.
Ja, under de där storhelgerna blev det extra mycket att stå i och däribland julskyltningen. Denna tradition började när Bertil och Birgit, Ann-Maris föräldrar, drev affären. Ett stort bord och en slags trappa täckt av tyg ställdes fram och fylldes med tänkta julklappar såsom kastruller, filtar och brödrostar. Där fanns också leksaker från BRIO i Osby och de kunde få vilket barn om helst att känna att de var i himmelriket. Många varor som hör till julen skulle fram och en särskild ställning med korgar för chokladaskar, nötter och fikon. Det dekorerades med julpynt och hängdes upp girlanger och adventsstjärnor. Ann-Mari skrev också fina skyltar som sattes upp i affären och skapade flygblad som lades i byns brevlådor.
Första åren lade Ann-Mari och Harry ner mycket arbete på att göra en fin julskyltning likt tidigare jular men senare blev det annorlunda. I stället för att människor skulle stå utanför affären och titta in på julskyltningen välkomnades de in i affären och där bjöds det på glögg och pepparkakor. Några år senare serverades det en jultallrik med smakprov på julens läckerheter på Harrys egentillverkade brickor av trä med plats för tallrik och mugg. Smakproven kunde vara allt från prinskorv och köttbullar till julskinka med rödbetssallad och därtill ett glas julmust att dricka. Med en mingelbricka i handen öppnades det upp till samtal mellan kunderna samtidigt som de kunde njuta av julens smaker.
En annan jultradition för handlarna var att inte glömma att skicka med kunderna en almanacka hem före nyår. I Harrys Livs gavs möjligheten att delta i ett lotteri med chansen att vinna en delikatesskorg med julens godsaker.
Adventskalendern är producerad av Rymdkollektivet åt Rumskulla Hembygdsförening. Ett stort tack till Ann-Mari, Harry och Maud för era minnen från tiden i affären.
Tredje delen av adventskalendern släpps söndagen den 14 december.
Första delen: Kuponger, hästar och självbetjäning
Det du nu kommer få höra är en helt sann berättelse från en tid som en gång var, en tid du kanske var med i eller som du hör om för första gången. Årets adventskalender handlar om den plats där människor samlades för att hänga med på vad som hände i bygden, skapa minnen och handla hem något gott att äta, nämligen lanthandeln i Rumskullas mitt – Harrys Livs.
Berättelsen om lanthandeln längs Mariannelundsvägen i Rumskulla börjar med Karl August Petersson år 1880 då han startade affären K.A. Petersson. Karl August hade innan dess haft affär i Grönsved, Klemmesbo och Wentzelholm. Butiken i Wentzelholm var en tid kvar som filial till affären i Rumskulla. När Karl August dog 1902 tog hans son Karl Johan Ernst Petersson, även kallad K.E., över affären med sin fru Hilma. Under sin tid som andra generationens lanthandlare utvecklade K.E. verksamheten med bland annat ett litet jordbruk nära affären, en sågverksrörelse tillsammans med Axel Samuelsson på Rumskulla säteri och en växelstation när Rumskulla fick telefoni 1916. Med så många järn i elden fick K.E. hjälp av sin fru Hilma att driva lanthandeln K.E Pettersson och det sägs att hon hade en medfödd affärsbegåvning.
Sonen Bertil Backheden och hans fru Birgit var tredje generationens lanthandlare att ta över affären 1943, mitt under Europas andra världskrig. Ransonerade varor och förnödenheter, kupongklippning och uppklistring var en del av lanthandelns vardag fram till 1950-talet. Under den här perioden byggdes ett uthus på gården till affären. I det fanns ett stall med tre spiltor där hästar fick vara vid längre besök. Kanske husbonden med familj skulle ta bussen till Vimmerby för att uträtta ärenden eller måhända besöka marknaden. Det var inte så vanligt med bilar på landsbygden då som nu.
Vid samma tidpunkt som Bertil och Birgit år 1964 bytte namn på affären till Backhedens Livs ändrade de från försäljning över disk till självbetjäning och snabbköpsbutik. På den tiden var det ovanligt för en lanthandel att ha självbetjäning och för de kunder som kände av ett visst besvär att gå runt i affären och plocka till sig de varor de önskade erbjöd Bertil och Birgit fortsatt betjäning.
Den 1 december 1971 överlät Bertil och hans fru Birgit affären till dottern Ann-Mari och svärsonen Harry. Ann-Mari blev nu fjärde generationen av lanthandlarsläkten Petersson. Valet att ta över affären var inte självklart men bygdens dåvarande starke man Ivan Isaksson lyckades övertala Ann-Mari och Harry att ta över verksamheten. Ett år på prov kom de båda överens om men inte visste Ann-Mari och Harry då att de skulle driva affären under hela 33 år fram till 2004.
Namnet på affären då? Ja, det fanns en möjlighet att fortsätta ha det namn som Ann-Maris föräldrar hade valt men så kom tanken upp att byta namn till Harrys Livs, vilket kändes helt rätt. Harrys Livs fick det bli!
Adventskalendern är producerad av Rymdkollektivet åt Rumskulla Hembygdsförening. Ett stort tack till Ann-Mari, Harry och Maud för era minnen från tiden i affären.
Andra delen av adventskalendern släpps söndagen den 7 december.
Adventskalender 2024
Fläskstölden på Tomasmarknaden
Del 4: Ett år och två månaders fängelse
Förhandlingarna återupptogs och handlingarna från den tidigare domen lästes upp, medan Carolina Sofia med tårar i ögonen önskade att i framtiden kunna leva på ett hederligt sätt.
Rådhusrätten dömde hustrun Carolina Sofia Persdotter, eftersom hon dömts en gång tidigare för stöld, att böta det stulna fläskets tredubbla värde med 13 riksdaler och 71 öre som delades lika mellan kronan, staden och åklagaren. Hon dömdes även till straffarbete under ett år och två månader.
Sedan utslaget var avkunnat förklarade såväl åklagaren som den tilltalade, att de var nöjda med domen och Carolina Sofia tillkännagav att hon inte hade någon möjlighet att betala böterna och fick därför sitta i fängelse på vatten och bröd på länshäktet i Kalmar under fyra dagar.
Familjen Andersson i Sandmon, ur Djursdala sockens husförhörslängd för åren 1868 – 1875 finns följande antecknat om den anklagades familj:
På Gransjöbo ägor, Sandmon
Carl Fredrik Andersson född 28 september 1817 i Blackstad. Äktenskap 31 december 1848. Död den 13 januari 1870. Varit på fästning för hemfridsbrott.
Änkan Carolina Sofia Persdotter född 12 augusti 1825 i Frödinge. Straffad för andra resans stöld. Förlustig medborgerligt förtroende.
Dottern Anna Sofia född den 20 januari 1850. Försvarslös och vanfrejdad. Häktad för stöld i juli 1869. Dömd till tre månaders straffarbete. Förlustig medborgerligt förtroende i sex år från 21 augusti 1869.
Sonen Anders Johan född den 7 juni 1859. Död den 6 december 1868. (Drunknad).
Säkert var hela familjen utstött och illa ansedd i Djursdala, men hur var julen 1864 för pappan, den fjortonåriga dottern och den femåriga sonen när mamman satt i häktet i Vimmerby? Det tål att tänka på.
Du har hört ”Fläskstölden på Tomasmarknaden”, ett verkligt brott skildrat i boken “Brott och straff från förr i Vimmerbytrakten” skriven av Erik Carlsson.
Adventskalendern är producerad av Rymdkollektivet.
Fotografier lånade från Vimmerby kommuns bildarkiv.
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
Vi önskar er alla en fin fjärde advent och en riktigt God Jul! ❣️🕯️🕯️🕯️🕯️
Ordförklaringar
- Med förlustig medborgerligt förtroende menas att personen förlorade sin rösträtt, fick inte vittna i domstol och inte arbeta i yrken som krävde gott anseende och rykte.
- Försvarslöshet är detsamma som lösdriveri.
- En person som var vanfrejdad hade förlorat sin trovärdighet.
Del 3: Rättegångsförhandling tredjedag jul
Onsdagen den 27 december, tredjedag jul, samlades rådhusrätten med borgmästare och rådmän. Stadsfiskal J.A. Söderholm hade hämtat den anklagade Sofia Persdotter från häktet och placerat henne framför borgmästaren.
Carolina Sofia Persdotter, (som var av medellängd med brunt hår och bruna ögon, runda kinder och gulaktig hy) berättade att hon var 37 år gammal, född i Lommedal i Frödinge socken där föräldrarna, snickaren Petter Jonsson och hans hustru Anna Lisa Andersdotter, numera avlidna, då bodde. Carolina Sofia bodde hemma hos sina föräldrar tills hon var 18 år då hon fick ett arbete.
Tre år senare gifte hon sig med Karl Fredrik Andersson från Djursdala och efter ett år i Uppland kom de tillbaka till Djursdala och byggde sig med andras hjälp “ett näste” kallat Sandmon. De hade två barn, en flicka 14 år och en gosse 6 år gammal. Carolina Sofia och Karl Fredrik var utfattiga men hade med arbete försörjt familjen. Hon kunde läsa försvarligt men var inte skrivkunnig och hade för sju år sedan i Västervik blivit dömd för sin första stöld till tolv dagars fängelse på vatten och bröd och två månaders cellfängelse i länsfängelset i Kalmar.
Hon nekade till en början till anklagelsen om stöld av fläsket och påstod att hon köpt det av en okänd person. Carolina Sofias man, Karl Fredrik Andersson, förklarade att han lämnat pengar till henne för inköp av åtskilliga saker på Tomasmarknaden, men att han inte visste något om fläsket. Han sade att han framåt dagen hittade henne, såsom ofta hände, något berusad. Han sade då åt henne att bege sig hemåt, vilket hon inte hade gjort.
Åklagaren och målsägaren begärde fjorton dagars anstånd för att kalla in flera vittnen som kunde styrka åtalet. Då erkände äntligen Carolina Sofia gråtande att hon, något påverkad av alkoholen, tillgrep fläsket i vagnen och lade det i Gustaf Perssons i Gransjöbo stående vagn på Lillgatan.
Åklagaren förklarade att han begärt såväl prästbetyg som del av domen när hon blivit fälld för stöld första gången, men att dessa dokument ännu inte kommit fram. Rådhusrätten beslutade därför att målet skulle ajourneras i väntan på dessa dokument. Den tilltalade skulle under tiden förvaras i häkte.
Du har hört ”Fläskstölden på Tomasmarknaden”, ett verkligt brott skildrat i boken “Brott och straff från förr i Vimmerbytrakten” skriven av Erik Carlsson.
Adventskalendern är producerad av Rymdkollektivet.
Fotografier lånade från Vimmerby kommuns bildarkiv.
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
En fin tredje advent önskar vi er alla❣️🕯️🕯️🕯️
Del 2: Förövaren grips
Förargad tittade Anders Petter sig omkring. Inte nog med att han betalat 4 riksdaler och 50 öre, allt det goda fläsket som han och hans familj skulle njutit av under julhelgen var också borta och det kanske inte var så lätt att komma hem till sin hustru i Snararp och förklara att han inte haft bättre uppsikt över sin vagn.
Men i närheten stod en dräng från Horn och han berättade för Anders Petter att han en stund tidigare sett en kvinna som tog fläsket från vagnen och gick norra Lillgatan (nuvarande Sevedegatan) neråt. Anders Petter och drängen gjorde sällskap åt samma håll som kvinnan gått och efter något sökande hittade de henne. Efter en stunds diskuterande hämtade hon fläsket från en vagn och bar det tillbaka till Anders Petters vagn. Men Anders Petter anmälde henne för stadsfiskalen som häktade henne och så fick hon sitta i stadshäktet över hela julhelgen.
Du har hört ”Fläskstölden på Tomasmarknaden”, ett verkligt brott skildrat i boken “Brott och straff från förr i Vimmerbytrakten” skriven av Erik Carlsson.
Adventskalendern är producerad av Rymdkollektivet.
Fotografier lånade från Vimmerby kommuns bildarkiv.
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
En fin andra advent önskar vi er alla❣️🕯️🕯️
Del 1: Tomasmarknaden år 1864
Torsdagen den 21 december 1864, på ”Tomasmässodagen”, var det marknad i Vimmerby. På torget stod vagnar fullpackade med varor tätt intill varandra och marknadsbesökarna prutade och handlade och en och annan affär avslutades med en köpsup. Torget såg säkert ut som en stor upptrampad åker, för bara några år tidigare hade det i en reseskildring från Vimmerby beskrivits att höskörden var god på torget.
Bonden Anders Petter Petersson i Snararp hade ställt sin vagn på norra delen av torget och han hade med sig tre säckar mjöl, som han skulle sälja till Vimmerbyfruarnas julbak. Själv hade han köpt sig en stor fläskskinka, som vägde 21,5 skålpund (9,1 kg) och för den hade han betalat 4 riksdaler och 50 öre. Skinkan hade han lagt mellan mjölsäckarna på vagnen. Vid tretiden på eftermiddagen gick Anders Petter från sin vagn för att uträtta ett ärende på Munthes apotek, som låg vid Storgatan. När han kom tillbaka till sin vagn var fläskskinkan borta.
Du har hört ”Fläskstölden på Tomasmarknaden”, ett verkligt brott skildrat i boken “Brott och straff från förr i Vimmerbytrakten” skriven av Erik Carlsson.
Adventskalendern är producerad av Rymdkollektivet.
Fotografier lånade från Vimmerby kommuns bildarkiv.
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
En fin första advent önskar vi er alla❣️🕯️
Fläskstölden på Tomasmarknaden
Snart är den bästa tiden på året här, lucköppningen av Rumskulla Hembygdsförenings adventskalender. Under fyra söndagar, med start den 1 december, kommer du att få följa med på en berättelse baserat på ett verkligt brott återberättad av Erik Carlsson i boken “Brott och straff från förr i Vimmerbytrakten”.
Utifrån domstolsprotokoll tar Erik oss med in i en gången tid och ger oss en osminkad version av livet som det verkligen var bortom romantik och fest. Under fyra söndagar får vi följa “Fläskstölden på Tomasmarknaden” från 1864 som skildrar en människas handlingar i nöd och tanken slår en om en sådan handling skulle ge ett motsvarande straff i dagens rättssystem. I adventstid vill vi skänka en tanke åt dessa människors öden.
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
Adventskalender 2023
Adventslucka 1: Julskyltningen i Hugo Johanssons speceri och diverseaffär
När Peter var liten fanns det en lanthandlare i Solbacka som hette Hugo Johansson. På den här tiden hade inte alla bil och var mer beroende av en lanthandel där de bodde. I Hugo Johanssons speceri och diverseaffär sålde Hugo, eller Knallen som han också kallades, bland annat leksaker och dagligvaror. Hugo sålde även rekvisita som seldon till inspelningen av Emil i Lönneberga under tidigt 1970-tal.
När julen närmade sig ordnade Hugo med julskyltning vilket var en stor händelse för barnen på den här tiden. I butikens fönster fick nyttosaker och matvaror samsas och inne i butiken såldes även en återkommande julkalender. Bakom varje lucka dolde sig ett rim med en tillhörande bild på till exempel Lucia, tomtegröt, lutfisk och pepparkaksbak. ”Jag kan de här rimmen utantill” säger Peter.
Hos Raker handlar vi våra julsaker.
Första söndagen i advent blir det första ljuset tänt.
En fin första advent önskar vi er alla❣️🕯️
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
Adventslucka 2: Julkafferep med släkten
När Maggan var barn bjöd släkten på kafferep. Det var en tradition där Maggans mormor och morfar och hennes föräldrars syskon turades om att ha julkafferep med alla möjliga godsaker helgerna kring jul och nyår. Det kunde serveras smörgåstårta, ostkaka med grädde och sylt, fruktsallad, glass, knäck och kolor. Barn och vuxna var bjudna men till skillnad från idag fick barnen vänta på sin tur att ta från kakbordet. Lillturen kallades det för när barnen fick ta godsaker efter de vuxna.
Kafferepen symboliska värde ”det var att man träffades…” säger Maggan och det var något hon såg fram emot som barn.
En fin andra advent önskar vi er alla❣️🕯️🕯️
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
Adventskalender 3: Handla julklappar på Tomasmarknaden
När Anette var barn bodde hon i Solbacka, där hon och de andra barnen cyklade till skolan varje dag. Anettes morbror Helge hade hand om kolmilor vid sågen i utkanten av Rumskulla. Flera gånger i veckan under hösten packade Anettes mamma en ryggsäck med mat till sin bror. Anette spände fast den på cykeln och ordnade leveransen till kolmilan på morgonen, en extra sväng med cykeln före skolstart. Som tack för hjälpen fick hon varje gång en slant. ”Lagom före jul fick jag lön av morbror Helge” säger Anette. Så när dagen för Tomasmarken kom hade hon en bra slant i fickan. Nu skulle det handlas julklappar till familjen.
På Tomasdagen gick det en extrabuss in till Vimmerby. Den ordinarie bussen räckte inte till för alla i bygden som ville gå på marknaden och handla julklappar och diverse gott att äta till julen. Anette och hennes familj klev på klädda i tumvantar och varma kläder för att klara en dag i kylan. ”För visst var det både snö och kallt” minns Anette. På marknaden fanns det på den tiden mycket mat av olika slag att köpa som till exempel sill, enbärsdricka, korvar, karameller och ostar. I Landholms fiskaffär hade de tagit hem bland annat rådjursstekar och hjortstekar. Anettes mamma ville alltid köpa en viltstek som skulle tillagas till middagen på Annandag jul. Anette minns att hon köpte en reservoarpenna till sin far och karameller från Mariannelunds karamellkokeri.
”En högtidsstund var när vi gick på konditori Wetterströms på Storgatan. Där kunde man få varm choklad med vispgrädde på toppen, men jag ville hellre ha en läsk, Orangia var favoriten”. Till den valde hon ”ett wienerbröd och det gick inte av för hackor”. Med korgarna fyllda med mat och julklappar satte de sig nöjda, glada och trötta i bussen, som vid dagens slut återvände hemåt.
En fin tredje advent önskar vi er alla❣️🕯️🕯️🕯️
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
Adventslucka 4: Julafton i ladugården
Laila har alltid upplevt advent och julen som en mysig tid även om ett visst mått av stress lätt infinner sig. Ett fint och kärt minne Laila har är från den tiden då hon och hennes familj hade hästar och får på gården. Det var viktigt, tyckte både Laila, hennes familj och lagårdstomten, att även djuren fick något extra när det var jul.
På julaftonens förmiddag klädde sig alla i familjen för att gå ut ladugården. Det skulle göras fint och lite extra mysigt. De mockade och strödde ut ny halm hos hästarna och fåren. Därefter bullade de upp mycket gott att äta förutom det friska väldoftande höet och färskt vatten även andra godsaker. Att sedan sitta där hos djuren och lyssna på det vilsamma ljudet av deras mumsande var alltid extra trivsamt när det var julafton. Fåren och hästarna knaprande på morötter och knäckebröd, smaskande på äppelbitar och tuggande på hötappar. Rofyllt att klappa om och vara i stunden. En mysig stund för stora och små. Det är snart 30 år sedan men Laila kan fortfarande komma på sig själv med att sakna de fina stunderna.
God jul önskar vi er alla❣️🕯️🕯️🕯️🕯️
Du kan ta del av adventskalendern här på vår hemsida och på vår Facebook-sida.